ÖH…
Efter nära en liter te (med honung och mjölk) är jag hyfsat pigg, eller tja, ganska så vaken faktiskt. Men jag har fortfarande inte kommit på det. Den här fyndiga rubriken som skulle inleda nästa uppslag. När jag vaknade hade jag stenkoll på läget, först skulle jag bara….och där nånstans försvann det. Nånstans mellan sovrummet och köket? Ruggigt. Och ja, jag har gjort om allt från början. Först gick jag hit…sen dit…ringde ingen klocka…tinnitus räknas inte!. Och ja, jag har kollat trädgården (där ligger ju mina glasögon, igen? ). Hm. Ja ni vet. Och jag kan inte börja utan den. Det går inte. Så nu funderar jag på annat. Roliga kombinationer med bokstäver som rätt som det är blir fullt begripliga…
Ah vad f..n vi kör fredag istället:)
Dag 227
En hy härlig dag, som börjar med både måne och begynnande sol. Och blå himmel.
Att vakna med knappt ledsyn…
Tända ljus och en stor kopp te. Världen var visst grå idag. Mycket höst idag, ynka 11 grader på utetermometern och ett grått dis över tillvaron. Flyttfåglarna hörs lång väg. Nu drar dom. Brukar dom verkligen flytta redan? Dom flyttar väl på hösten tänker jag, och per definition är det faktiskt sommarmånad fortfarande. Faktiskt!. Eller har dom information som jag inte har? Där flyger dom, högt ovanför mitt huvud och tänker, stackare, där nere står den lilla människan ovetandes om vad som komma skall. Men vi vet, och vi drar! Hm. Har sista sommardagen varit nu då? Var jag ute då i sådana fall?. Solade, badade och grillade vi med goda vänner och drack att glas vin då?. För hade jag vetat att det var sista sommardagen så hade jag nämligen gjort allt det. Och då hade jag varit med på noterna. Men nu kommer jag inte riktigt ihåg…tänk om jag låg inne i soffan och surade? Nä…jag brukar aldrig sura. Eller ännu värre, jag kanske hade städdag. Sista sommardagen? Är det detta jag ska leva med hela hösten, vintern, den långa kalla våren?. Att jag var inne och städade sista sommardagen… Jag misstänker att jag blev lurad på sista sommardagen i år igen. Suck.
Bara ett höstlöv…
Det svartvita…
Att blanda friskt
Vissa saker gillar man mer än andra…
Ett körsbärsträds färger…
En liten höstkänsla smyger runt…
Jag försöker att inte riktigt låtsas om att jag har lagt märke till den. Men känslan är annorlunda, och jag känner så väl igen den. Men jag vill inte riktigt än. Just nu tassar den försiktigt runt i trädgården, gör små avtryck här och där och smyger runt husknuten. Än så länge är den nöjd. Men jag vet att snart behöver den mer för att trivas. Snart hoppar den jämfota runt omkring mig, drar mig i håret och fnyser åt mina bara fötter och tunna kläder. Ja jag vet att den är på väg. Hösten. Och jag gillar hösten, det är inte det. Den kreativa hösten är min tid. Men redan? Ser den inte att jag fortfarande är barfota…? med sand i håret och händerna fulla med jordgubbar…