I söndags besökte vi Borgholms slottsruin. Jag har ett vagt minne av att jag varit där nån gång tidigare, men jag har inte riktigt gått runt hela som vi gjorde nu. Och det är ju otroligt. Det är stort och det är högt. Pampigt. Det går inte föreställa sig hur det såg ut i sina glans dagar. Men det måste varit imponerande. Det är något speciellt med ruiner, både fängslande och skrämmande. Vem skulle våga gå där en natt med endast månen som sällskap?