Lite lite färg…

posted in: Inredning | 0

Häromdagen sa en av sönerna: Mamma, vad lite färg vi har i vårt vardagsrum. Äh, vi har ju jättemycket färg överallt säger jag. Kuddar och sånt. Hm. Naturfärger. Men visst hade vi röda kuddar??? Var det i julas?. Jag letar febrilt. Vet att vi haft jättefina kuddar från Turkiet. I färg. Men var är dom?  Vi har faktiskt mer färg, nånstans…Nåja mer färg är på väg, jag ska bara bestämma vad:)

Hemmapyssel

Att åka dressin…

posted in: Natur, Upplevelser, Utflykter | 0

Dressinen gnisslar i kurvorna. Lotta cyklar. Jag sitter bredvid. Med kameran. Det är liksom lite min ursäkt. Att jag måste fotografera hela tiden. Blir ju jättemeckigt om jag måste cykla också. Faktiskt. Så Lotta kör ett två mils fyspass, och jag sitter bredvid och underhåller. Min bästa gren. Det vet ju alla:) Det charmiga smalspåret är värt en sväng. Och så stannar man och fikar vid sjö. Och så vänder man hemåt!

Smalspår

Insjö

Insjö

Är inte alla uppväxta med Näcken?

posted in: Fotografering, Natur, Upplevelser, Utflykter | 6

Troligen inte. Men ni som är, vet precis vad jag pratar om. Här lurar han. I det virvlande och brusande. I glittret, såväl som i det mörka. I det lugna och stilla som ser så beskedligt ut. Akta dig för näcken!. Lek inte där. Men det gör man ju. Så jag känner Näcken. Kan alla hans hyss och knep. På gamla dar är vi överens. Jag tassar försiktigt i hans närhet. Jag vet när jag är välkommmen, och när han bör lämnas ifred. Min uppväxt. Näcken och skumteglutten. Näcken fanns i ån. Skumteglutten i den mörka skogen. Tror jag. Ibland kommer man ju inte riktigt ihåg. Hur det var. När man var liten och full av visdom och fantasi. Här sprang jag, med flätor och träskor. Äventyren var oändliga. Ems Herrgård.

Ems Herrgård

Ems Herrgård

Ems Herrgård

Tänker inte ta ett steg till…

posted in: Upplevelser, Utflykter | 2

Jag har varit på utflykt med vännerna. Den sortens utflykt som gör att att man somnar närmast som en medvetslös (jaja några glas vin hjälpte till), och vaknar stel som en pinne med muskelvärk. Men glad. Mycket prat och ventilerande av allt mellan himmel och jord. Precis som sig bör i goda vänners lag:) Ett av stoppen var Kalmar Domkyrka. Magnifik. Klättrade så högt jag tordes innan magen började vända på sig. Jag klättrade ut halvvägs på stegen, sen tog det stopp. Hasade sedan föga smickrande ned för stegen på rumpan tills jag tog mig i säkerhet inomhus. Är man höjdrädd så är man. Och det är jag:)

Domkyrkan

Kalmar slott

Domkyrkan

Domkyrkan